- Allie, we have to hurry. Our next class is in two minutes, sa Melissa som bankade otåligt på dörren till toabåset. 

Jag skyndade mig och fixade till håret i spegeln en gång innan jag gick ut till Melissa. 

- You know that Ethan hates to wait for us while we are on the toilet, sa Melissa med en suck.

- He can just come in with us, what's the problem? sa jag en aning surt.

- Allie, this is the girl-toilets, sa Melissa och himlade mot mig.

 

Melissa och Ethan är mina två absolut bästa vänner. Det har vi varit så länge jag kan minnas. Vi tre har hållit ihop, oavsett vilka problem som varit mellan oss. 

- That took long, sa Ethan irriterat när vi kom ut från tjejernas. 

- Sorry, Allie took so long time, sa Melissa och blängde mot mig. 

Jag suckade högt och blängde tillbaka. 

- Whatever, we have to go! I heard we're going to get a new english teacher. Apparently Mc Cullers had a heart attack, sa Ethan samtidigt som vi började gå mot vårat hemklassrum, sal 14. 

Ethan är den ''galna'' av oss. Det var alltid han som fick oss att skratta, han är alltid den som får mig och Melissa att skratt hur ledsna vi än är, han får även oss att göra saker som vi aldrig skulle gjort utan honom. Jag är väl också lite mer åt det hållet. Melissa däremot, hon är den skötsamma av oss, ser alltid till att vi har allting och när vi sover med varandra så ser hon alltid till att vi somnar i tid, hon är oftast så, men hon är rolig ändå. 

 

Ethan hade rätt i det han sa, när vi kom in i klassrummet var det inte Mc. Cullers vid tavlan. Istället satt en ung brunhårig kille framme vid katetern. Han kollade upp på oss och log. 

- I'm sorry we're late, sa jag samtidigt som jag gick mot min bänk. 

- That's okey, we haven't got started anyway! sa han vänligt. 

Jag satte mig vid min vanliga bänk längst bak i klassrummet, jag gillar att sitta för mig själv på lektionerna. Det 'r är så jag jobbar bäst. 

Jag hade precis plockat upp min engelska bok ur väskan när jag hörde att den nya engelskaläraren harklade sig. Jag kollade upp mot tavlan och han hade ställt sig upp. 

- So before you can start to work with your books I just want to introduce myself. My name is Louis Tomlinson, I'm 24 years old and I'm from Doncaster. It will be a pleasure to work with you guys, sa han och kollade ut över klassrummet. Hans ögon och mina möttes i några sekunder. Han hade verkligen fina ögon. Jag insåg att jag kollade kanske lite för mycket så jag kollade ner i bänken. 

- You can start with your books now, sa han och satte sig ner och fortsatte hålla på med några papper. 

 

Lektionen flöt på bra som de flesta lektioner brukar göra för mig. Jag gjorde läsförståelse och det tyckte jag personligen var ganska enkelt. Vi hade fått läsa en text om olika kungar förr i tiden, och så kom det fråga om när en speciell kung var född, och jag kunde verkligen inte hitta det någon stans i häftet. 

- Mr Tomlinson? sa jag försiktigt. 

- Mhm? sa han medans han kollade upp från sitt skrivbord längst fram i klassrummet. 

- Can you help me with a question? 

- Of course, sa han glatt och reste sig snabbt upp för att hjälpa mig. 

Jag blev av någon anledning nervös över att han skulle hjälpa mig. Så hade jag aldrig kännt inför en lärare förut, det kändes konstigt och gjorde mig ganska obekväm. 

När han kom fram till min bänk så ställde han sig bakom mig och lutade sig över mig för att kolla i häftet vad jag behövde hjläp med. Han luktade oerhört gott, och att han var så pass nära mig gjorde mig alldeles nervös. 

- You can read about that here, sa han och pekade på ett stycke jag inte hade lagt märke till. 

- Oh. Thank you so much! sa jag och log mot honom. Han besvarade med ett leende som gjorde mig alldeles varm i kroppen. 

Jag kollade mot Melissa och kunde se hur mycket hon stirrade på Mr Tomlinson. Hon såg alldeles kär ut. 

Hon kollade på mig och gjorde ett ansiktsuttryck som visade hur snygg hon tyckte att han var, men jag klandrar henne inte, han var inte direkt ful. Ethan kollade bak på oss och ruskade på huvudet. 

 

Klockan ringde ut och alla var snabba ut, förutom jag då. Jag är alltid långsam, jag tar alltid lång på mig att plocka ihop mina böcker, jag tar lång tid på mig oavsett vad jag ska göra. Jag såg att Ethan och Melissa var påväg ut. 

- Guys? Wait for me please? sa jag och kollade på dem.

- We'll wait outside the classroom, sa Ethan samtidigt som de båda försvann ut. 

Jag blev nervös över att jag var ensam i klassrummet med Mr Tomlinson, så jag skyndade mig så mycket jag kunde. När jag packat ihop mig så kollade jag ner i golvet och gick med snabba steg genom klassrummet. Just när jag gick förbi Mr Tomlinson tappade jag alla min böcker från väskan, jag hade stressat så mycket så jag inte hann stänga den riktigt. Det var ett moment då jag bara ville sjunka genom jorden, jag tror aldrig jag har skämts så mycket. 

- Oh, let me help you with that, sa Mr Tomlinson  och böjde sig ner för att hjälpa mig. Jag såg att en kondom stack ut ur väskan, den var från mitt ex. Jag rättade till väskan så den inte skulle synas så fort jag kunde. Men jag tror han hann se den eftersom han skrattade för sig själv. 

- Thank you so much, sa jag när han la ner det sista pappret i min väska. 

- Yeah any time! sa han och log brett mot mig. 

Jag gick ut från klassrummet och log lite för mig själv. Ethan och Melissa stod vid mitt skåp och väntade på mig. Dem hade hämtat sina jackort eftersom vi slutade för dagen. 

- Me and Melissa are going to take a coffe, do you wanna join us? And don't say that you have to study because that's not true, sa Ethan och höjde ena ögonbrynet.

- Yeah sure, why not, sa jag och tog på mig min jacka. 

Våran skola ligger en liten bit utanför själva stan, det tar en kvart med buss för att komma till det roliga. Men det som är bra med att bo i Kalifornia är att det känns som att man alltid har nära till något roligt. När vi kommit till dörrarna som ledde oss ut från skolan så kom jag på att jag glömt min skoldator. 

- Guys, I have to get my computer in my locker. Wait here! sa jag.

- Hurry, the bus leaves in one minute, ropade Melissa efter mig. Jag sprang till mitt skåp och tog min dator. När jag snabbt skulle vända för att springa tillbaka så råkade jag springa in i någon med svart jacka, jag kollade upp och såg att det var Mr Tomlinson. 

- Oh god, I'm so sorry!! sa jag oroligt. 

- No it's fine! sa han. 

- Well, I have to run, bye! sa jag och fortsatte springa mot dörrarna. Jag kände Mr Tomlinsons blickar i ryggen. 

De båda suckade när jag kom för dom tyckte att det dröjde, men vi hade inte tid att tjafsa så vi sprang mot busshållsplatsen så fort vi kunde. Men det var försent, precis när vi kom dit körde bussen iväg. 

- Great.. The next bus won't be here until about half an hour.. sa Ethan. 

Vi satte oss på bänken vid busshållsplatsen och väntade på nästa. 

När vi suttit där i cirka två minuter stannade en bil vid oss och en ruta vevades ner. 

- Who is that? sa Melissa och försökte se vem som stannade vid oss. 

Ms Tomlinson kollade ut genom fönstret. 

- Are you going to the city? sa han och kollade på oss. 

- Yeah, but we just missed the bus.. sa Ethan. 

- I'm going there too, you can ride with me sa han och öppnade passagerar dörren! 

- Yeah sure! sa Ethan och hoppade in i fram bredvid Mrs Tomlinson. 

- This is very nice of you Mr Tomlinson, sa Melissa när hon tog på sig bältet.

- Please, call me Louis! sa han och log. 

 

Det var pinsam tystnad den första minuten, men sedan så började Ethan och Louis prata fotboll. Jag och Melissa förstod inte vad dem pratade om så vi hade våran egen konversation om Taylor Lautner. Både Louis och Ethan skrattade åt oss då och då när vi pratade om Taylors snygghet. 

Jag såg att Mrs Tomlinson kollade på mig genom backspegeln, jag vet i och för sig inte ifall det var mig han tittade på. Det var svårt att avgöra.

 

Han stannade bilen precis utanför caféet eftersom det småregnade ute, första gången på länge faktiskt. 

Vi tackade Louis så mycket för skjutsen och gick sedan in. 

Jag var frånvarande största delen medans vi fikade, även fast jag inte ville det så tänkte jag på Louis. Hans blickar. Jag tyckte att det kändes som att han kollade på mig på något speciellt sätt på lektionen och i bilen. Förmodligen bara inbillningar, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på det. Hans leende, hans ögon och för att inte tala om hans extremt snygga klädstil. Men jag försökte att inte tänka på honom. Jag var orolig att en gammal historia skulle upprepa sig. När jag gick i nian så hade vi en kille som jobbade i våran klass i ett halvår, han var perfekt på alla sätt och vis och alla tjejer hade en ''crush'' i honom. Jag låtsades som att jag inte hade det, men egentligen så var jag kär i honom. Alltså riktigt kär. Men det visste inte ens han själv om, för honom var jag en vanlig elev som vilken som helst. Men jag blev besatt av att se honom, det gick så långt att jag kunde stanna kvar på extrastöd i skolan för att få se honom. Jag antar att jag är rädd att det ska hända igen. Men å andra sidan så är jag ju äldre nu, jag kanske har kommit över sånt där nu.