Jag vaknade upp i ett rum jag inte alls kände igen. Med en enorm huvudvärk satt jag mig upp i den lilla soffan jag låg i, jag kollade förskräckt runt, det liknade ett vardagsrum. Vart var jag? Vad hände igår? Jag kommer ihåg att Ethan hämtade upp mig och Melissa, vi åkte till festen och sedan är det svart. Oklara bilder från att jag vinglade runt på bland alla människor spelades up i mitt huvud. 

- Would you like some water? jag hoppade till av rädsla när jag hörde rösten bakom mig. Jag vände mig sakta om för att se vem det var. När jag såg vem det var fick jag en chock. 

- Mr Tomlinson? Wha.. why, I mean.. försökte jag få ur mig.

- First of all, call me Louis. And you were at Harrys party yesterday? Remember, he is a friend of mine so I got an invitation. And then I got surprised to see you there, you are seriously to young for his parties, they are so crazy. It's not good for you to be there.. började han. 

- Yeah, but is this your house or where am I? han nickade när jag ställde frågan. 

- But why am I in your house? fortsatte jag. 

- When I saw you yesterday, you were sooooo wasted, it was like you couldn't even stand up. And you refused to go home to your parents, and I guess  I was worried you were going to get hurt or something so I brought you here and I had to carry you to the couch because you fell asleep in the car, sa han och kollade mig stint i ögonen. 

- Ye..yeah.. Thank you so much Mr Tomli.. I mean Louis. 

- Yeah no problems, but I heard you do this alot, like get wasted.. Does that have to do with something that you told me yesterday? Because you can't keep doing this.. You're only 17.

- Wait what? What exactly did I tell you? sa jag oroligt. 

Louis berättade att när han bar in mig till soffan så hade jag vaknat till och börjat gråtit. Han hade frågat vad det var och jag började rabbla upp historien om mina föräldrar som under hela min uppväxt supit sig fulla ochslagit mig och det är därför jag hatar dem, så hade jag velat gått hem men han stoppade mig. 

Det är något jag har hört förut, att jag blir känslosam när jag är full. 

Jag skämdes så mycket över att jag faktiskt berättade det där för Louis. Jag  vet att det kommer bli helt annorlunda varje engelska lektion nu, det kommer vara så extremt pinsamt och jobbigt. Men det finns inte så mycket att göra åt det nu. Jag ställde mig upp väldigt fort vilket gjorde mig extremt snurrig. Jag föll ner på golvet och slog i min armbåge rejält. 

- Aoh.. stönade jag på golvet.

- Oh God! Are you okey? sa Louis oroligt och gick ner på golvet och satte sig mitt emot mig.

- Yeah I guess.. sa jag och försökte vända bort blicken från honom.

Han fortsatte kolla mig djupt in i ögonen. För att avbryta det pinsamma ögonblicket tog jag upp min telefon och kollade ifall Melissa eller Ethan hade hört av sig. Jag blev förvånad att se att jag hade 20 missade samtal, 14 från Ethan, 5 från Melissa och 1 från Harry. Jag hade även en del olästa sms, 25 stycken, 24 från Ethan där stod det mest ''where are you'', ''answer, im getting really worried'', ''please! call me!'', ''are you home?'', ''DAMN ALLIE, PICK UP YOU DAMN PHONE!!!!'' och massa sms liknande detta. Jag öppnade Harrys sms.

 

Jag kastade ifrån mig telefonen när jag såg smset och övertalade mig själv om att han skrev det bara för att han var full. Jag kände hur Louis kollade oroligt på mig, men han frågade inte vilket bara var bra. 

- Can I drive you home? sa Louis frågande. 

- Yeah, that would be really nice.. sa jag och försökte få fram ett leende. 

Louis sa att jag kunde ta en dusch först om jag ville, och det ville jag med tanke på hur äcklig jag kände mig. Han visade mig vilket schampo jag kunde använda och vilket balsam. Sedan gick han ut därifrån och sa åt mig att ta den tid jag behövde. Jag kollade mig i spegeln innan jag hoppade in i duschen, jag mådde riktigt dåligt över att se mig själv så. Min mascara hade runnit ner över kinderna, mitt hår låg åt alla håll, mitt läppstift var lite utsmetat. Jag såg verkligen hur bakis som helst ut. 

Jag hoppade in i duschen och satte den på väldigt varmt och lät vattnet rinna på mig i några minuter innan jag hade i schampo, balsamet var från någon tjej han var tillsammans med förut som tydligen glömt det berättade han kort när jag skrattade och undrade varför han hade balsam hemma. 

 

När jag klev ut ur duschen torkade jag snabbt av kroppen och sedan håret. Jag hade med min väska, och där i låg som tur var min smink väska. Jag tog på mig gårdagens kläder och sminkade mig sen lite lätt. Jag struntade i att håret skulle bli kaos sen när det torkat, jag orkade inte bry mig om att ens borsta det så jag fixade till det med händerna. Jag tog lite tandkräm av Louis som jag sköljde munnen med. När jag kom ut från badrummet så satt Louis på soffkanten med händerna i fickorna på sin gråa tjocktröja, han verkade vara redo att åka eftersom han hade skorna på sig. Han skrattade Louis lite tyst åt mig.

- What? frågade jag oroligt eftersom jag trodde jag hade tandkräm runt munnen eller nåt.

- It's just that when you went in there you looked like a mess, and now you are like a new person, sa han och log brett mot mig. 

- Ha-ha, very funny,  sa jag och blängde på honom. 

Han reste sig upp och knuffade mig lätt på armen. Jag himlade med ögonen och skrattade, vi båda skrattade. 

Vi gick ut till bilen och satte oss, han kollade besvärat på mig.

- What? sa jag. 

- Can you promise me one thing?

- What?

- Please.. Stop get wasted like that, sure if you get drunk once and a while, but from what I've heard, you get drunk every weekend.. It's not healthy at all, sa han och kollade på mig ännu mer besvärat. 

- Okey.. I'll try, sa jag och kollade sammanbitet på honom.

- Good. That's all I can ask for. 

Han satte på radion och började köra. Han sjöng med till låtarna som spelades, och han var inte dålig, han hade en speciell röst. Jag skrattade högt åt honom. 

När vi kom fram stannade han precis utanför mitt trapphus. 

- Thank you so much, really. For everything, sa jag och log vänligt mot honom. Som svar log han tillbaka. Precis när jag skulle kliva ut stoppade han mig. 

- Well, it was one more thing, I wasn't going to tell you at first, but you need to know.. sa han och kollade nervöst på mig. Jag kollade frågande på honom och han fortsatte. 

- Yesterday right before you fell asleep, you tried to kiss me..