Jag var mållös. Jag visste verkligen inte vad jag skulle svara honom, att få reda på att jag försökte kyssa min lärare när jag var full var både jobbigt och pinsamt, mestadels pinsamt. Det värsta var att jag inte hade en aning om vad jag skulle säga till honom, vi satt där i bilen. 

- Look, I know you were drunk, and I stopped you. It's no big deal, sa han och log vänligt. 

- Of course it's a big deal? I mean, I tried to kiss my teacher, sa jag en aning irriterat. 

- Well, you should just get some sleep. See you in school on monday? sa han innan jag hoppade ut. 

Jag svarade inte utan himlade med ögonen och hoppade ur bilen och stängde dörren efter mig. Jag kände att jag hade gråten i halsen, därför kunde jag inte stanna vid Louis längre, det sista jag vill är att börja gråta inför honom. Precis innan jag skulle gå in igenom portarna till mitt trapphus hörde jag hur Louis bildörr öppnade sig och att han gick ut. 

- Allie! Wait, I think we have to talk about this, sa han och springde fram till mig. 

Jag ville fortfarande inte vända mig om mot honom eftersom mina ögon började vattnas. Han tog tag i min arm och vände på mig. Jag gjorde mitt allra bästa för att hålla gråten inom mig.

- Allie, how are you? sa han försiktigt, och då av någon anledning brast det. Mina tårar började rinna hejdlöst och hela jag började skaka. Jag grät utav ilska mot mig, och mot mina föräldrar som gjort att jag hamnat i denna sits, jag grät över faktumet att jag super mig full varje helg och försökte kyssa min lärare en av gångerna, jag grät över hur misslyckat mitt liv var, över hur ensam jag kände mig fast jag hade underbara vänner. 

- Shhhhh.... Don't cry, sa han och klappade mig på ryggen. Och då började jag bara gråta ännu mer. 

Han öppnade sina armar och omfamnade mig, först kändes det väldigt underligt att min engelska lärare stod och kramade mig när jag stod och grät, men sen kändes det helt naturligt. Jag kände att det kom tårar på hans axel så jag backade undan och torkade bort några tårar från mitt ansikte. Min hand blev svart av mascara eftersom tårarna blandat sig med mascaran. 

- I think I have to go up now.. sa jag och kollade ner i backen. 

- Are you going to be okey? sa han, och han verkade verkligen bry sig på riktigt. 

- Yeah.. I'll just text Melissa or Ethan and ask them to come over..

Det var egentligen i ett sånt läge jag hade velat haft en mamma eller en pappa jag kunde prata med, men nej. Förutom Ethan och Melissa var jag ensam, jag har många vänner, men det är bara Ethan och Melissa jag litar på till hundra procent. 

- Okey, so I see you in school on monday? sa han och försökte möta mina ögon. 

- Yeah, we'll see if I show u .. sa jag.

- Allie, you can't skip school. You just can't, okey? Come to school or I'll come and pick you up haha, sa han och log försiktigt mot mig. 

- Yeah we'll se, bye.. And thanks for everything.

Han log som svar och försvann in i bilen och körde iväg. Snabbt försvann jag in i trapphuset och upp till min lägenhet. När jag kom in i lägenheten började jag med att byta till ett par svarta Hollister mjukisbyxor, ett vitt obey linne, sätta upp mitt hår i en bulle och ta bort allt mitt smink. Sedan bestämde jag mig för att det inte blir bättre att vara deprimerad ensam, så jag smsade Ethan som förmodligen var med Melissa.

 

 

Jag la ner telefonen på soffbordet och satte på en deprimerande film som visades på tv:n. 

Efter fem minuter plingade det till i min telefon.

 

 

Jag log när jag läste Ethans sms, han var verkligen den perfekta kill kompisen. Utan honom hade jag inte varit där jag är idag, Melissa är också underbar på alla sätt och vis, men jag har kännt Ethan längre. Han och jag är barndomsvänner, vi bodde grannar som små och när mina föräldrar bråkade så brukade jag sova över hos honom och han sa alltid att allt skulle bli okej, sen har vi hållt ihop och han har stöttat mig genom allt. Melissa började jag vara med i 1an på gymnasiet, och vi går nu i tvåan, men det är galet hur nära vi kommit varandra på lite mer än ett år. Men ibland tror jag hon känner sig utanför när jag och Ethan sitter och diskuterar saker från när vi var små, till exempel när jag följde med hans familj till Spanien. Hans familj har också stöttat mig, dem vet hur jobbigt jag haft det hemma, så ibland när mina föräldrar var fulla redan mitt på dagen så brukade dem bjuda över mig på lunch, middag, filmkväll och övernattning. 

 

Jag hade somnat till på soffan, men vaknade av att någon öppnade min ytterdörr.

- Hello? Ethans röst ekade genom min lilla lägenhet. 

- I'm in here, ropade jag högt tillbaka. 

När dem kom in i vardagsrummet och såg hur jag såg ut så kollade dem på varandra och skakade på huvudet. 

- You look like a mess, sa Melissa och skrattade och Ethan instämde. 

Dem började ställa fram alla glassmaker de hade köpt på mitt vardagsrumsbord och Melissa hämtade skålar och skedar. Jag märkte att båda verkligen var här för att stötta mig eftersom dem hade köpt hur mycket glass som helst. Vi gör ofta såhär, köper massa godsaker och pratar i timmar och lyssnar på lite låg musik. Vi gör det ungefär varje söndag för att minska söndagsångesten, men nu gjorde vi det på lördagen för det var akut. 

Vi lade upp glass och jag började berätta hela historian av vad som hänt, att jag söp mig skitfull, när jag vaknade hos Louis, att jag försökt kyssa honom, alla våra konversationer, att vi stod och kramade varandra, allting, varenda detalj. 

 

När jag berättat färdigt allting kollade både Ethan och Melissa på mig med stora ögon. 

- This. is. so. crazy, sa Melissa.

- Yeah but please, don't tell anyone.. I don't want anyone to get wrong ideas about me and Louis, that's the last thing I need right now, sa jag bedjande. 

 

 

 

 

Well, inte så långt I know.. But I'm tired as fuck. Kan vi försöka med 5+ för nästa? Please?