We can't pretend- 7

Allies perspektiv

Jag var 20 minuter sen till restaurangen där Ethan och Melissa stod otåligt och väntade på mig. 
- What took you so long? sa Melissa surt. 
- I had this thing, let's grab some food! sa jag och försökte byta samtalsämne, och det fungerade för vi gick in på restaurangen och satte oss vid ett bord. Jag hade lovat Louis att inte berätta något för någon om kyssen, inte ens Ethan och Melissa. Hur gärna jag än ville så fick jag inte, jag kunde inte. 
Även fast jag visste hur dåligt hur detta var för mig så kunde jag inte låta bli att må bra av det, att veta att en kille som Louis såg något i mig, även fast han är äldre in mig. Jag älskade tanken av att han hade velat kyssa mig ett tag. Innan jag hoppade ur bilen sa han en mening som fortsatte spela upp sig i mitt huvud, han sa ''You're special, in a good way.'' Jag förstod inte riktigt vad han menade med det. 
- Hello? Allie? We're talking to you, jag vaknade ur mina drömmar och kollade på Ethan som satt och försökte få kontakt med mig. Men jag kunde inte fokusera på något annat än Louis just nu, jag ville inte förstöra deras kväll genom att vara tråkig heller. 
- Guys, I don't feel very well.. I really need to go home, sorry.. ljög jag.
- You should go home and get some sleep, we can come over after the movie? sa Ethan frågande. 
- No don't, I'll see you in school tomorrow, sa jag och kramade dem innan jag gick. 
Det hade blivit lite mörkt ute och jag gillar verkligen inte att gå i mörkret, så jag satt i mina hörlurar och började småspringa till bussen som skulle gå om två minuter. 
 
Jag hann precis på bussen, den var nästan tom. Jag satte mig näst längst bak på vänster sida, där jag alltid sitter. Sedan satte jag i hörlurarna och lutade mig mot rutan och drömde mig bort. Jag ryckte till av att min mobil vibrerade i handen. Jag tänkte att det var Ethan eller Melissa, så jag tänkte svara när jag kom hem. Men när jag bytte låt såg jag att det lös ''Mr. Tomlinson'' på skärmen. Jag blev nervös när jag såg att det var från honom och drog sakta upp låsknappen. 
 
From: Mr. Tomlinson
''Can I meet you after the movie? I think there is something we should talk about. Maybe I can come to your appartment? - Louis''

To: Mr. Tomlinson
''I'm actually on my way home, I wasn't focused. You can come over. I live at the top of the house, doornumber 201.''

Precis när jag skickat iväg smset så skulle jag hoppa av. När jag hoppade ur bussen började jag småspringa till mitt trapphus för jag tycker vägen från busshållsplatsen och mitt hus är lite läskig. Sistra metrarna började jag gå. Sedan slet jag upp portarna med en smäll som förmodligen väckte hela Kalifornien till liv. Jag började småspringa upp för trapporna som kändes förvånansvärt lätta. När jag kom in i lägenheten fick jag lite panik, jag ville städa lite innan Louis skulle komma över. Jag började plocka undan lite i köket och vardagsrummet, jag orkade inte bry mig om att bädda sängen. Sedan så borstade jag tänderna utifall och sen satt jag mig och kollade på tv. Jag var helt utsliten, så jag kände att ögonen blev tyngre bara jag satte mig ner. 
 
Jag vaknade till med ett ryck av att det knackade på dörren. Somnade jag? Jag slängde en snabb blick mot klockan på min vägg, 22:00. Snabbt reste jag mig upp och började gå mot dörren, innan jag öppnade fixade jag till mitt hår i spegeln i hallen. Nervöst sträckte jag mig efter dörren. Jag hann bara öppna den lite grann innan jag såg Louis. Försiktigt kom han in i hallen. 
- Hey, sa han och log. 
- Hey! Come in, sa jag.
Han sparkade av sig skorna och hängde upp sin jeansjacka. Han kollade runt i min lägenhet.
- It's nice here, sa han.
- Thank you, sa jag och skådade honom. Han såg på något sett orolig ut. 
- You wanted to talk about something? sa jag för att fortsätta konversationen. 
Jag lutade mig mot väggen och kollade in i hans ögon. Innan han började prata kom han närmre mig så vi bara stod någon centimeter ifrån varandra. 
- I was going to tell you that we have to forget what happened between us, but damn. I sort of like you a bit, I can't pretend that I don't, sa han och kollade ner på mig och bet sig lite i läppen. 
Han lutade sitt huvud närmre mitt.
- This is so wrong, viskade han samtidigt som han lutade sig sakta mot mig.
- Totally, sa jag och bet mig i läppen. 
- But it's so right, sa han och kysste mig försiktigt. 
Sedan lutade bak sitt huvud och kollade mig in i ögonen, sedan kysste han mig igen, mer intensivt den här gången. Medans jag kysste tänkte jag på vid gjorde, jag visste att om detta fortsatte skulle jag falla för honom och i slutändan skulle jag bli sårad. Jag tog avstånd från honom och gick en bit ifrån honom, han kollade frågande på mig.
- I just.. I can't do this, sa jag och gick in i mitt sovrum och satt mig på sängen. Jag trodde att han skulle förstå vinken och gå, men istället kom han in till mig och satte sig bredvid mig. Han lade försiktigt en hand på mitt lår och försökte få ögonkontakt med mig men jag vände bort blicken för att inte tappa bort mig i hans ögon. Han bort handen från mig lår och förde den till mitt ansikte, han vände på mitt huvud och kollade mig djupt in i ögonen.
- Everything will be okey, sa han tyst. Sedan kysstes vi igen, jag kunde inte motstå, det gick inte. Han lutade ner mig och plötsligt låg han över mig fast vi fortsatte kyssas. 
Han tog bort sina läppar från mina och lade sig bredvid mig.
- Can I stay the night? sa han och kollade på mig försiktigt.
- It's school tomorrow? sa jag frågande.
- I know, but no one will notice anything.. sa han och kollade på mig. 
- Okey then, of course you can.. sa jag innan jag hann ångra mig.
 
 

We can't pretend- 6

Allies perspektiv

Jag vaknade med Ethan på ena sidan av mig och Melissa på den andra.Ethan höll ena armen runt mig, han måste ha lagt dit den i sömnen. Jag skrattade tyst åt honom. Vi var vakna länge igår och pratade, runt 5 imorse gick vi och la oss. Jag drog segt fram min mobil som låg under mig och kollade på klockan, 14.07. Jag var relativt pigg ändå, jag fick inte så bra sömn precis. Jag funderade på att överraska dem med frukost för att dem var så snälla som kom över igår när jag mådde så dåligt. Jag klev försiktigt upp ur sängen och tog på mig en BH och ett par converse shorts. Jag tassade ut i köket och började. Jag visste att båda verkligen älskar fattiga riddare och pannkakor på morgonen, så jag satte igång. Jag dukade även fram till mackor och gjorde en omelett. Apelsinjuice och äpplejuice tog jag också fram. Jag har alltid frukost hemma, om det är något jag alltid slår stort på så är det frukost. Mina vänner älskar att sova hos mig för att alla älskar min frukost. 
 
Jag tog med frukosten in i vardagsrummet ställde den prydligt på vardagsrummet. Sedan smög jag in till sovrummet igen och försökte väcka dem. 
- Heeeeey guys!! skrek jag när jag kom in i rummet. 
Båda vaknade med ett ryck och satte sig upp. Jag såg att Ethan började lukta för att han kände att det luktade fattiga riddare. 
- Did you? sa han och log. Jag nickade och log tillbaka. 
- YEEEEAH!! sa han och flög upp ur sängen. 
Melissa var inte lika pigg upp utan hon la sig ner igen och lade sig under täcket. 
- One, two, three, viskade Ethan, och på fem så flög vi på henne och piggade upp henne. Med ett stön satte hon sig upp och kollade med tom blick på mig och Ethan. Sedan gick vi alla till vardagsrummet och åt frukost och kollade på TV. 
 
När allt var slut var vi alla hur mätta som helst. 
- So, what are we going to do today? sa Ethan med ett leende på läpparna. 
Vi ville alla göra något roligt idag eftersom det är skola imorgon, och det dämpar söndagsångesten om man gör något roligt. 
- We maybe can go and see a movie? förslog Melissa. 
- Yeah!! sa jag glatt och Ethan nickade instämmande. 
- Let me check which movie we can see! sa Melissa och startade datorn. 
Under tiden datorn sattes på planerade vi inför Ethans födelsedagsfest som skulle hållas på lördagen, då ska han ha själva festen, men han fyller på fredagen då jag och Melissa ska fira honom ensamma. Jag och Melissa har planerat hans födelsedag noga. Efter skolan så ska vi ta honom till en fin resataurang, och sedan när vi kommer till min lägenhet så kommer några vänner vi känner ha fixat den åt oss så när vi kommer tillbaka till lägenheten så kommer han få ännu en överraskning. Och vi har köpt present tillsammans jag och Melissa. Ett present på topman med 2000 kronor och även en Ralph Lauren piké. Vi lägger ner mycket tid och pengar på varandras födelsedagar, vi tycker det är viktigt 
- I found a movie, it's a scary moive!! sa Melissa upphetsat, hon älskar skräckfilmer, det gör vi alla. 
- Cool! When does the movie start? sa Ethan. 
- At 21:00, so we maybe can take a pizza or something before the movie? sa Melissa ännu mer upphetsat. 
Vi båda nickade instämmande. Fast klockan var bara 15:00 än så länge så vi hade mycket tid. 
 
Ethan och Melissa hade åkt hem till sig för att byta kläder inför ikväll. Jag sprang runt i min lägenhet i bara BH och trosor och hade panik för jag inte hade någonting att ha på mig. Det fick sluta med ett par svarta tighta jeans och över det ett vitt linne med svart tryck på magen. Innan jag klädde på mig så bestämde jag mig för att ta en snabbdusch. Jag kastade alla kläder jag skulle ha på mig på golvet och hoppade in i duschen. 
Jag hade inte så mycket tid längre så jag hade snabbt i schampoo och sedan balsam. Sen skyndade jag mig ut ur duschen och lindade in mig i en handduk. Jag tog upp min telefon för att se vad klockan var och såg att jag fått ett sms från ett okänt nummer .
 
From: Unknown number
''Hi. I'm not quite sure why I'm texting you.. I guess I'm a bit worried about you? Well, I just wanted to see how you are, you were a bit sad when I left you yesterday, are you better now? Don't do anything stupid okey? - Louis. ''

Jag fick en chock när jag läste hans sms. Det var ett väldigt oväntat sms. Jag funderade länge på ifall jag skulle svara eller inte, och när jag bestämt mig för att svara satt jag minst lika länge och funderade på vad jag skulle svara. Till slut hade jag kommit på ett dugligt sms. Men först lade jag till hans nummer i min telefon, kanske är något jag undrar över som har med skolan att göra så varför inte?
 
To: Mr. Tomlinson
''Hi Louis. Well I'm glad you did :) Don't be worried, I'm just fine. Melissa and Ethan took good care of me so I'm just fine! Thanks for asking! See you in school tomorrow! -- Allie x''

När jag skickat iväg smset kollade jag på klockan, 19:00, vi skulle träffas på stan 19:30, jag fick lite panik och slängde på mig kläderna, sedan sminkade jag mig, fönade håret och plattade det. Jag kollade återigen på klockan, 19:20. Det var perfekt, jag bor med ett gång avstånd till stan på cirka 10 minuter och det spelar ingen roll om jag ä någon minut sen. Jag tog på mig mina vita låga converse och en grå munktröja över mitt linne. Sedan trasslade jag ut mina hörlurar och pluggade in dem i öronen och satte sedan i dem i telefonen. Innan jag gick satte jag på ''Here without you'' med 3 doors down, det är min absoluta favorit låt och kommer förmodligen alltid att vara det. Innan jag gick låste jag dörren efter mig och sedan småsprang jag ner för alla trapporna. 
När jag kommit ner och gått en bit så kom jag på att min plånbok var kvar uppe i lägenheten. 
- DAMN IT! skrek jag mitt ute på gatan och kollade på klockan som nu heltplötsligt var 19:25. 
- Do you need help with something? jag kollade bak förvånat. 
- Oh, hi Mr. Toml... I mean Louis, no. I'm just going to be so fucking late and my friends will get so pissed, and I forgot my wallet in my appartment.
- Where are you going? I can drive you, sa han och kollade på mig med snälla ögon.
- To the city.. sa jag och kollade blygt ner i marken.
- Well, I'll drive you!  Go up and get your wallet, I'll wait down here. 
Jag log mot honom innan jag började kämpa upp för alla trapporna. 
 
När jag kom ner igen så stod Louis lutad mot sin bil och höll på med sin telefon. Han var utan tvekan hur vacker som helst, men jag var tvungen att kontrollera mig, annars kan det bli pinsamt. 
Han öppnade dörren åt mig och log. Jag hoppade in i bilen och han var snabb efter. 
- Let's go, sa han innan han började köra. 
Vi pratade hela tiden, mestadels om skolan och vilka arbeten vi har med honom osv. 
Han stannade bilen en bit från där jag skulle träffa Ethan och Melissa för han inte kunde köra längre. 
- I can't thank you enough for this, you saved me, sa jag och kollade in i hans vackra ögon.
- Allie? 
- Yeah? sa jag och kollade bort med blicken. 
Innan han fortsatte fångade han upp min blick igen. 
- You're beautiful, sa han och kollade mig djupt in i mina ögon. 
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag log osäkert och vände blicken och började pilla på ett armand jag hade på mig. 
- No, don't look away, sa han och vände mitt ansikte mot hans. Vi satt aningen närmre varandra nu. 
Vi kollade varandra in i ögonen, och för varje sekund så lutade vi våra huvuden en liten bit närmre varandra. Tillslut klarade jag det inte mer, jag vände blicken och precis när jag gjorde det så tog han tag i mitt ansikte och kysste mig. I början var jag hur chockad som helst, men det släppte och jag kysste tillbaka. Kyssen blev alltmer intensiv och vi kysstes länge och jag blev varm i hela kroppen. Efter ett tag avslutades kyssen och vi fortsatte kolla varandra i ögonen. Louis bet sig lite lätt i läppen.
- I've wanted to do that for a while now, sa han och kollade ner lite försiktigt. 
 
 
ÅÅÅÅÅÅ jag älskade att skriva det där sista.. oh god, i wish that was me. 
Well, klarar ni 5 kommentarer för nästa? :3

We can't pretend - 5

Allies perspektiv: 

Jag var mållös. Jag visste verkligen inte vad jag skulle svara honom, att få reda på att jag försökte kyssa min lärare när jag var full var både jobbigt och pinsamt, mestadels pinsamt. Det värsta var att jag inte hade en aning om vad jag skulle säga till honom, vi satt där i bilen. 
- Look, I know you were drunk, and I stopped you. It's no big deal, sa han och log vänligt. 
- Of course it's a big deal? I mean, I tried to kiss my teacher, sa jag en aning irriterat. 
- Well, you should just get some sleep. See you in school on monday? sa han innan jag hoppade ut. 
Jag svarade inte utan himlade med ögonen och hoppade ur bilen och stängde dörren efter mig. Jag kände att jag hade gråten i halsen, därför kunde jag inte stanna vid Louis längre, det sista jag vill är att börja gråta inför honom. Precis innan jag skulle gå in igenom portarna till mitt trapphus hörde jag hur Louis bildörr öppnade sig och att han gick ut. 
- Allie! Wait, I think we have to talk about this, sa han och springde fram till mig. 
Jag ville fortfarande inte vända mig om mot honom eftersom mina ögon började vattnas. Han tog tag i min arm och vände på mig. Jag gjorde mitt allra bästa för att hålla gråten inom mig.
- Allie, how are you? sa han försiktigt, och då av någon anledning brast det. Mina tårar började rinna hejdlöst och hela jag började skaka. Jag grät utav ilska mot mig, och mot mina föräldrar som gjort att jag hamnat i denna sits, jag grät över faktumet att jag super mig full varje helg och försökte kyssa min lärare en av gångerna, jag grät över hur misslyckat mitt liv var, över hur ensam jag kände mig fast jag hade underbara vänner. 
- Shhhhh.... Don't cry, sa han och klappade mig på ryggen. Och då började jag bara gråta ännu mer. 
Han öppnade sina armar och omfamnade mig, först kändes det väldigt underligt att min engelska lärare stod och kramade mig när jag stod och grät, men sen kändes det helt naturligt. Jag kände att det kom tårar på hans axel så jag backade undan och torkade bort några tårar från mitt ansikte. Min hand blev svart av mascara eftersom tårarna blandat sig med mascaran. 
- I think I have to go up now.. sa jag och kollade ner i backen. 
- Are you going to be okey? sa han, och han verkade verkligen bry sig på riktigt. 
- Yeah.. I'll just text Melissa or Ethan and ask them to come over..
Det var egentligen i ett sånt läge jag hade velat haft en mamma eller en pappa jag kunde prata med, men nej. Förutom Ethan och Melissa var jag ensam, jag har många vänner, men det är bara Ethan och Melissa jag litar på till hundra procent. 
- Okey, so I see you in school on monday? sa han och försökte möta mina ögon. 
- Yeah, we'll see if I show u .. sa jag.
- Allie, you can't skip school. You just can't, okey? Come to school or I'll come and pick you up haha, sa han och log försiktigt mot mig. 
- Yeah we'll se, bye.. And thanks for everything.
Han log som svar och försvann in i bilen och körde iväg. Snabbt försvann jag in i trapphuset och upp till min lägenhet. När jag kom in i lägenheten började jag med att byta till ett par svarta Hollister mjukisbyxor, ett vitt obey linne, sätta upp mitt hår i en bulle och ta bort allt mitt smink. Sedan bestämde jag mig för att det inte blir bättre att vara deprimerad ensam, så jag smsade Ethan som förmodligen var med Melissa.
 
To: Ethan
''Hey. Sorry that I didn't answered you yesterday, won't happen again. But I have so much to talk about, I'm so sad right now and I need you and Melissa. Is she with you? In that case, can you guys come over to me? I need you.. P.S., bring ice cream.'' 
 
Jag la ner telefonen på soffbordet och satte på en deprimerande film som visades på tv:n. 
Efter fem minuter plingade det till i min telefon.
 
From: Ethan
''Allie, it's okey. Yes, she's with me. We can go to the market and buy some ice cream and then we'll come to you. Okey. Whatever it is, it will be okey. And you know that you can always count on me, no matter what. I love you.♥''
 
Jag log när jag läste Ethans sms, han var verkligen den perfekta kill kompisen. Utan honom hade jag inte varit där jag är idag, Melissa är också underbar på alla sätt och vis, men jag har kännt Ethan längre. Han och jag är barndomsvänner, vi bodde grannar som små och när mina föräldrar bråkade så brukade jag sova över hos honom och han sa alltid att allt skulle bli okej, sen har vi hållt ihop och han har stöttat mig genom allt. Melissa började jag vara med i 1an på gymnasiet, och vi går nu i tvåan, men det är galet hur nära vi kommit varandra på lite mer än ett år. Men ibland tror jag hon känner sig utanför när jag och Ethan sitter och diskuterar saker från när vi var små, till exempel när jag följde med hans familj till Spanien. Hans familj har också stöttat mig, dem vet hur jobbigt jag haft det hemma, så ibland när mina föräldrar var fulla redan mitt på dagen så brukade dem bjuda över mig på lunch, middag, filmkväll och övernattning. 
 
Jag hade somnat till på soffan, men vaknade av att någon öppnade min ytterdörr.
- Hello? Ethans röst ekade genom min lilla lägenhet. 
- I'm in here, ropade jag högt tillbaka. 
När dem kom in i vardagsrummet och såg hur jag såg ut så kollade dem på varandra och skakade på huvudet. 
- You look like a mess, sa Melissa och skrattade och Ethan instämde. 
Dem började ställa fram alla glassmaker de hade köpt på mitt vardagsrumsbord och Melissa hämtade skålar och skedar. Jag märkte att båda verkligen var här för att stötta mig eftersom dem hade köpt hur mycket glass som helst. Vi gör ofta såhär, köper massa godsaker och pratar i timmar och lyssnar på lite låg musik. Vi gör det ungefär varje söndag för att minska söndagsångesten, men nu gjorde vi det på lördagen för det var akut. 
Vi lade upp glass och jag började berätta hela historian av vad som hänt, att jag söp mig skitfull, när jag vaknade hos Louis, att jag försökt kyssa honom, alla våra konversationer, att vi stod och kramade varandra, allting, varenda detalj. 
 
När jag berättat färdigt allting kollade både Ethan och Melissa på mig med stora ögon. 
- This. is. so. crazy, sa Melissa.
- Yeah but please, don't tell anyone.. I don't want anyone to get wrong ideas about me and Louis, that's the last thing I need right now, sa jag bedjande. 
 
 
 
 
Well, inte så långt I know.. But I'm tired as fuck. Kan vi försöka med 5+ för nästa? Please? 
 

We can't pretend - 4

Allies perspektiv 

Jag vaknade upp i ett rum jag inte alls kände igen. Med en enorm huvudvärk satt jag mig upp i den lilla soffan jag låg i, jag kollade förskräckt runt, det liknade ett vardagsrum. Vart var jag? Vad hände igår? Jag kommer ihåg att Ethan hämtade upp mig och Melissa, vi åkte till festen och sedan är det svart. Oklara bilder från att jag vinglade runt på bland alla människor spelades up i mitt huvud. 
- Would you like some water? jag hoppade till av rädsla när jag hörde rösten bakom mig. Jag vände mig sakta om för att se vem det var. När jag såg vem det var fick jag en chock. 
- Mr Tomlinson? Wha.. why, I mean.. försökte jag få ur mig.
- First of all, call me Louis. And you were at Harrys party yesterday? Remember, he is a friend of mine so I got an invitation. And then I got surprised to see you there, you are seriously to young for his parties, they are so crazy. It's not good for you to be there.. började han. 
- Yeah, but is this your house or where am I? han nickade när jag ställde frågan. 
- But why am I in your house? fortsatte jag. 
- When I saw you yesterday, you were sooooo wasted, it was like you couldn't even stand up. And you refused to go home to your parents, and I guess  I was worried you were going to get hurt or something so I brought you here and I had to carry you to the couch because you fell asleep in the car, sa han och kollade mig stint i ögonen. 
- Ye..yeah.. Thank you so much Mr Tomli.. I mean Louis. 
- Yeah no problems, but I heard you do this alot, like get wasted.. Does that have to do with something that you told me yesterday? Because you can't keep doing this.. You're only 17.
- Wait what? What exactly did I tell you? sa jag oroligt. 
Louis berättade att när han bar in mig till soffan så hade jag vaknat till och börjat gråtit. Han hade frågat vad det var och jag började rabbla upp historien om mina föräldrar som under hela min uppväxt supit sig fulla ochslagit mig och det är därför jag hatar dem, så hade jag velat gått hem men han stoppade mig. 
Det är något jag har hört förut, att jag blir känslosam när jag är full. 
Jag skämdes så mycket över att jag faktiskt berättade det där för Louis. Jag  vet att det kommer bli helt annorlunda varje engelska lektion nu, det kommer vara så extremt pinsamt och jobbigt. Men det finns inte så mycket att göra åt det nu. Jag ställde mig upp väldigt fort vilket gjorde mig extremt snurrig. Jag föll ner på golvet och slog i min armbåge rejält. 
- Aoh.. stönade jag på golvet.
- Oh God! Are you okey? sa Louis oroligt och gick ner på golvet och satte sig mitt emot mig.
- Yeah I guess.. sa jag och försökte vända bort blicken från honom.
Han fortsatte kolla mig djupt in i ögonen. För att avbryta det pinsamma ögonblicket tog jag upp min telefon och kollade ifall Melissa eller Ethan hade hört av sig. Jag blev förvånad att se att jag hade 20 missade samtal, 14 från Ethan, 5 från Melissa och 1 från Harry. Jag hade även en del olästa sms, 25 stycken, 24 från Ethan där stod det mest ''where are you'', ''answer, im getting really worried'', ''please! call me!'', ''are you home?'', ''DAMN ALLIE, PICK UP YOU DAMN PHONE!!!!'' och massa sms liknande detta. Jag öppnade Harrys sms.
 
From: Harry Styles
''hy babyt ;) do yoiu wanna do some nasty stuff ? my bed is embty ! love yoiu <5 ''

Jag kastade ifrån mig telefonen när jag såg smset och övertalade mig själv om att han skrev det bara för att han var full. Jag kände hur Louis kollade oroligt på mig, men han frågade inte vilket bara var bra. 
- Can I drive you home? sa Louis frågande. 
- Yeah, that would be really nice.. sa jag och försökte få fram ett leende. 
Louis sa att jag kunde ta en dusch först om jag ville, och det ville jag med tanke på hur äcklig jag kände mig. Han visade mig vilket schampo jag kunde använda och vilket balsam. Sedan gick han ut därifrån och sa åt mig att ta den tid jag behövde. Jag kollade mig i spegeln innan jag hoppade in i duschen, jag mådde riktigt dåligt över att se mig själv så. Min mascara hade runnit ner över kinderna, mitt hår låg åt alla håll, mitt läppstift var lite utsmetat. Jag såg verkligen hur bakis som helst ut. 
Jag hoppade in i duschen och satte den på väldigt varmt och lät vattnet rinna på mig i några minuter innan jag hade i schampo, balsamet var från någon tjej han var tillsammans med förut som tydligen glömt det berättade han kort när jag skrattade och undrade varför han hade balsam hemma. 
 
När jag klev ut ur duschen torkade jag snabbt av kroppen och sedan håret. Jag hade med min väska, och där i låg som tur var min smink väska. Jag tog på mig gårdagens kläder och sminkade mig sen lite lätt. Jag struntade i att håret skulle bli kaos sen när det torkat, jag orkade inte bry mig om att ens borsta det så jag fixade till det med händerna. Jag tog lite tandkräm av Louis som jag sköljde munnen med. När jag kom ut från badrummet så satt Louis på soffkanten med händerna i fickorna på sin gråa tjocktröja, han verkade vara redo att åka eftersom han hade skorna på sig. Han skrattade Louis lite tyst åt mig.
- What? frågade jag oroligt eftersom jag trodde jag hade tandkräm runt munnen eller nåt.
- It's just that when you went in there you looked like a mess, and now you are like a new person, sa han och log brett mot mig. 
- Ha-ha, very funny,  sa jag och blängde på honom. 
Han reste sig upp och knuffade mig lätt på armen. Jag himlade med ögonen och skrattade, vi båda skrattade. 
Vi gick ut till bilen och satte oss, han kollade besvärat på mig.
- What? sa jag. 
- Can you promise me one thing?
- What?
- Please.. Stop get wasted like that, sure if you get drunk once and a while, but from what I've heard, you get drunk every weekend.. It's not healthy at all, sa han och kollade på mig ännu mer besvärat. 
- Okey.. I'll try, sa jag och kollade sammanbitet på honom.
- Good. That's all I can ask for. 
Han satte på radion och började köra. Han sjöng med till låtarna som spelades, och han var inte dålig, han hade en speciell röst. Jag skrattade högt åt honom. 
När vi kom fram stannade han precis utanför mitt trapphus. 
- Thank you so much, really. For everything, sa jag och log vänligt mot honom. Som svar log han tillbaka. Precis när jag skulle kliva ut stoppade han mig. 
- Well, it was one more thing, I wasn't going to tell you at first, but you need to know.. sa han och kollade nervöst på mig. Jag kollade frågande på honom och han fortsatte. 
- Yesterday right before you fell asleep, you tried to kiss me.. 

We can't pretend- 3

 
                 
 
Allies perspektiv 

Jag och Melissa satt i min lägenhet och gjorde oss iordning framför spegeln i mitt sovrum. Vi var alltid hemma hos mig eftersom jag är den av oss som har egen lägenhet. Vi hade inte bytt om än och knappt börjat sminka oss, vi hade precis kommit hem från skolan. Festen började 22.00 och klockan var bara 17.00 så vi kunde ta det hur lugnt som helst. Melissas pojkvän, Harry, skulle komma förbi med dricka åt oss eftersom vi inte får köpa det än. Det är det som är det bästa med att Melissa har en pojkvän som är 20. Han har hjälpt oss mycket faktist, fått in oss på fester, köpt alkohol och till och med skrämt iväg killar som varit dryga mot oss på fester. Melissa och Harry har varit tillsammans i ca 1 år, kanske lite mer, i början så var det galet jobbigt eftersom jag gillade honom och han gillade mig. Eller jag var nästan kär i honom, men hans känslor för mig tog slut och sedan började dem två hålla på. Det är fortfarande jobbigt att se honom ibland. 
Min mobil vibrerade så jag la ner plattången och tog upp telefonen. 
 
From: Harry Styles
''Hey, I'll be at yours in five, can you come out and get your drinks because I have to get home and clean up for the party, and I have to hurry so it will go faster if you or Melissa can come down instead of me getting up to you! - Harry x'' 
 
To: Harry Styles
''Yeah ofcourse! x'' 

- Melissa? sa jag direkt efter jag skickat iväg smset. 
- Yeah? sa hon utan att kolla på mig eftersom hon hade på mascara.
- Harry texted me, he'll be here in five and he wants one of us to go down and get the drinks so, do you want to go down and get it or should I?
- Can you do it? Pleeeease, I only have mascara on one eye, I look like a freak and I don't want him to see me like this.. please! bedjade hon. 
Jag suckade högt och nickade mot henne. Eftersom jag bodde högst upp och mitt trapphus inte har hiss så var jag tvungen att gå nu. Jag reste mig upp och satte på mig ett par foppa tofflor och började gå mig ner för de tio trapporna. När jag kom ut så stod Harry redan där med en påse i ena handen. 
Jag gick sakta mot honom, jag var lite nervös över att träffa honom ensam utan Melissa. 
Han räckte ut påsen mot mig och log. Det var det leendet som gjorde så att ja en gång blev kär i honom.
- Thank you so much Harry! How much do I owe you? sa jag och började ta fram plånboken. 
- No no, don't worry! You'll get it for free! sa han och räckte över påsen. 
- Ar.. are you sure? sa jag osäkert.
- Positvie! See you tonight! sa han och hoppade in i bilen. 
Han vinkade innan han åkte iväg. Jag log för mig själv och började kämpa mig upp för alla trappor. 
 
När jag kom in i min lägenhet så luktade det Ralph Lauren parfym och bränt från plattången. När jag kom in i sovrummet så satt Melissa kvar vid spegeln och sminkade sig. Jag himlade med ögonen och hon hånlog mot mig i spegeln. Jag struntade i henne och började plocka fram min outfit för kvällen, jag visste exakt vad jag skulle ha. Ett svart linne som var lite finare, ett par vita jeans-midje-shorts med guldiga knappar, och till det skulle jag ha en guldig klocka, två silvriga armand, ett silvrigt halsband och silvriga örhängen. Jag skulle ha ett par svarta klackskor med remmar och en svart liten handväska. Jag hade allting väldigt planerat eftersom jag såg fram emot den här festen så pass mycket utan att veta varför jag såg fram emot den, jag är ofta på fester, stora som små, i lägenheter eller lokaler eller till och med ute. Men av någon anledning kändes den här speciell. Jag kollade bort mot Melissa som nu sminkat sig färdigt, hon var verkligen fin. Hon kollade på kläderna jag lagt fram och blinkade mot mig. 
- So do you want to borrow something from me or not? sa jag medans hon stod och kollade på mitt linne och höll det framför henne i spegeln.
- Yes I want to, but damn.. I would love to wear this tonight, sa hon samtidigt som hon la sig ifrån mitt linne med en suck. Jag skrattade åt henne och ruskade på huvudet. 
- What about this? sa jag och höll fram en svart tight tubklänning. 
- Hell yeah! Give it to me! sa hon och drog åt sig linnet. 
Jag passade på att sminka mig nu när inte Melissa var fastklistrad vid sminkbordet. Jag hade redan mascara på mig så jag började med foundation och puder, sedan rouge och lite eyeliner. Jag flirtade lite med mig själv i spegeln. Sedan släppte jag ut mitt hår som satt uppsatt i en bulle och började platta bort lockarna som uppstått under dagen. 
När håret var helt platt hade jag i lite hårspray, sen var jag färdig. Nu skulle jag bara ha på mig outiften för kvällen. Jag drog med mig kläderna in på toaletten och bytte om. Jag älskar att ha mörka toppar, jag passar allra bäst i mörkt. Det här var en av de få dagarna i mitt liv då jag faktist tyckte att jag såg helt okej ut.
När jag klätt på mig allt tog jag några egobilder med min telefon och gick sedan ut. 
- Damn, you look per-fect, sa Melissa och gapade när jag kom ut. 
- I bet every guy on the party will drool after you, fortsatte hon. 
Jag skådade henne medans hon pratade, hon var också jättefin. Min svarta tubklänning satt mycket bättre på henne än på mig. 
- Yeah and you don't look bad either! sa jag. 
- Well! We both look great, sa hon och klappade händerna ivrigt. 
 
Vi bestämde oss för att äta lite glass och kolla på film timmarna innan festen för att vi var så rastlösa. Vi ville inte kolla på något sorgligt för då skulle mascaran börja rinna, och inget förr roligt heller för när vi är tillsammans så skrattar vi alltid tills vi börjar gråta, så vi sket i att kolla på film och slog över till Disney Channel, som vi båda älskar. Vi har kännt varandra sedan dagis, och det har varit tradition för oss att kolla på Disney Channel tillsammans. 
 
- Hurry!! sa jag stressat till Melissa som höll på att ta på sig skorna. 
- Ethan will be here in five! fortsatte jag. 
Ethan var den enda av oss som hade bil. Han var egentligen inte bjuden till denna fest, men Melissa övertalade Harry. Ingen i Harrys kompiskrets gillade Ethan speciellt mycket för de tycker att han håller på med alla tjejer som finns. Men egentligen är han inte sån, när han verkligen gillar någon så håller han sig till henne. Men han har så dåligt självförtroende. Jag och Melissa försöker jämt få honom att komma över det där, men han har en svår tid i sitt liv just nu, och det är viktigt att vi finns för honom i den här perioden av hans liv. 
Vi skyndade oss ner för trapporna, vi var lite sena. Ethan stod där och lutade sig mot sin bil, han log stort när han såg oss och kramade och pussade oss en gång på kinden. Jag och Melissa hoppade in i baksätet. Eftersom hennes telefon är trasig och det tar jätte långt tid att ladda upp den så bad hon mig smsa Harry och säga att vi var påväg. 
 
To: Harry Styles
''On our way, see u soon! x'' 

Melissa hade gjort sig extra fin ikväll för Harry, hon berättade att hon trodde Harry skulle göra slut med henne så hon måste imponera på Harry, hon visste inte varför, men hon hade en känsla av det. Min telefon plingade till.
 
From: Harry Styles
''Grweat :9 ! see you soonb ,!! xxz'' 

- Someone is already a bit drunk, sa jag och visade Melissa. 
- Oh my god. The party started like ten minutes ago and he's already drunk, sa Melissa och suckade.
 
Vi var tvugna att parkera en bit bort för det var fullt med bilar överallt. När Harry har fest, då är det verkligen fest. Musiken dånade ut och man hörde folk skrika och skratta. 
Jag hade väskan i ena handen och påsen med dricka i andra, jag höll hårt i drickan för det har hänt att folk har slitit den ur händerna på mig. Vi kom in i det stora huset och det var galet. Harry kom vinglade fram till oss och tog tag i Melissa runt midjan och kysste henne. 
- You smell alcohol, sa hon och skrattade mellan kyssarna. 
- I know, follow me, sa han och ledde henne upp för trappan. 
Jag och Ethan kollade på varandra och skrattade. Vi stod och småpratade lite och helt plötsligt fastnade hans blick. 
- Oh God.. sa han och fortsatte kolla. 
- What? sa jag förskräckt. bort
- Well you know the girl I told you about the other day? She's here, and she's coming to us I think, sa han.
Tjejen gick mot oss, eller rättare sagt, ramlade fram. Alla var nog fulla innan dem kom hit. Hon tog tag i Ethans arm och bad om ursäkt för att hon inte kunde gå på dejt med honom här om dagen. Och helt plötsligt kysste honom. Helt out of the blue, och han kysste tillbaka. Hon drog med honom och dem började dansa. 
Då stod jag där, ensam, som ett fån.
Jag satte mig vid Harrys bardisk och hällde upp vodka och pyttelite läsk i ett glas. Jag klunkade i mig allting på några sekunder och grimarserade mycket efter. Jag vet att det är dumt av mig att dricka eftersom jag är så lättpåverkad, men jag måste vara påverkad för att våga släppa loss. Jag hällde upp mer och klunkade i det också, och en till, och en till. 
 
Jag vinglade runt bland alla människor som stod och dansade. Kysste en kille då och då gjorde jag också. Jag sjöng högt till musiken och dansade i mina höga klackar. Jag gick runt med en röd plastmugg och så fort det tog slut i den hällde jag i mer. Någonstans i allt detta så såg jag att ett bekant ansikte kollade på mig, jag kunde inte riktigt tyda vem det var så jag gick närmre. Men jag såg att det var en kille.
- Allie? sa killen. 
- Mr Tomlinson? jag kunde koppla när jag hörde rösten 
- What are you doing here? You are to young for this party, and you are way to drunk to go home by yourself, let me drive you home. 
- No, I want to stay here, sa jag bestämt och slet mig loss från handen han lagt på min arm. 
- Allie. I'm your teacher and if we meet like this it is  my responsibility to take you home. 
Han ledde mig ut från huset och jag vinlgade bara fram, jag ramlade en gång men han hjälpte mig upp. 
- This is not good for you Allie. I thought you were a smart girl, sa han besviket. 
- Well, I'm tired of what people think of me. 
- Where are your parents? sa han försiktigt. 
- If you talk about my parents, I'll jump out of this car at once, sa jag och vände bort mitt huvud. 
- Do you live alone? sa han. 
- Yes I do. 
- Well, in that case, you have to come with me, I can't leave you alone in a appartment when you are like this, it can actually be dangerous, you can do something stupid, sa han.
- And if I refuse to? sa jag kaxigt.
- You can't. I'll take you home to my place and you can sleep on my couch. End of discussion.
 
 
 
Så!! Tog ett tag att skriva hehehee, men hoppas ni blir nöjda med det!

-

Jag vet att jag skriver fel på Mr/Ms osv, men alltså jag har svag dyslexi och jag kan sitta i typ fem minuter och försöka stava rätt på ett ord, och jag har även dåligt minne, därför det kan bli lite fel. Men det är jättebra att ni rättar mig osv! 

We can't pretend - 2

Allies perspektiv
 

Jag vaknade av att klockan ringde högt precis vid mitt öra. 
- Naaah, turn it of, sa Melissa trött som sovit över hos mig. 
Jag kollade på klockan, den var 08.30 och skolan började 09.00. Vi hade försovit oss. I vanliga fall hade jag hetsat upp ur sängen och skynda mig så mycket jag kunde, men eftersom första lektionen är matte och både jag och Melissa ligger långt före i det så kände jag att vi kunde hoppa över första lektionen och komma till engelskan börjar. Jag ställde klockan på 09.30 eftersom engelska börjar 10.30. Jag la mig ner på min kudde som kändes så mycket mjukare och skönare än vanligt, och nästan precis när mitt ansikte nuddade kudden somnade jag om. 
 
Jag vaknade av klockan för andra gången, jag var trött ändå men visste att jag var tvungen att kliva upp. Jag väntade med att väcka Melissa som inte vaknade av väckarklockan, för då får jag toan för mig själv. 
Min mobil vibrerade till. 
 
From: Ethan
''Where are you? Are you guys ''sick'' and going to watch movies all day instead of coming to scool? Without telling me? :( That's rude.. Yea so basically, I might see you later in school? Hugs.'' 
 
Jag skrattade för mig själv åt hans sms innan jag svarade.
 
To: Ethan
''Hah no we're not ''sick''. We just skipped the math because we're so good at it already ;).. We'll be back for the english. Hugs. x'' 

När jag lagt ifrån mig telefonen så gick jag och öppnade dörrarna till min garderob och plockade fram ett par svarta korta jeansshorts och en långärmadtröja med vitt på armarna och svart på resten, det var en axeltröja så vänstra axeln var blottad. Jag drog även upp ärmarna på tröjan så det blev lite pösigt. Vädret i Kalifornien började äntligen komma igång och det var väldigt varmt ute. Jag tog på mig kläderna och gick in i badrummet. 
Jag satte i plattången och sminkade mig medans den blev varm. Jag sminkar mig aldrig avancerat, jag böjer ögonfransarna, har på mascara, puder och rouge. Ibland anväder jag eyeliner och ögonskugga om jag ska på fest, men i skolan gör jag aldrig det. Sedan borstade jag igenom mitt bruna hår och drog några drag med plattången. Jag gjorde några grimarser framför spegeln innan jag gick och väckte Melissa. 
 
Melissas mamma kom och hämtade oss vid min lägenhet för att köra oss till skolan. 
- Can you walk from here girls? sa Melissas mamma när hon stannade bilen ca 50 meter från skolan.
- Of course, thank you so much for the ride, sa jag och hoppade ut ur bilen. 
Melissa kramade sin mamma och sedan körde hon iväg. Vi började gå sakta mot skolan. 
När vi kom fram så stod Ethan och väntade vid dörrarna. 
- You girls are real badasses, I never thought you would skip school! sa han och log mot oss när vi kom. 
- Haha you're such an idiot, sa jag och slog han i armen på skoj. 
Vi började gå mot klassrummet eftersom engelskan snart började. Ethan var av någon anledning väldigt glad idag, han brukar alltid vara det i och för sig, men han var extra glad idag. 
- Ethan, can I just ask you why you are so extremly happy today? sa jag och log. 
- Well, if you sit next to me on the english I'll tell you, sa han och blinkade med ena ögat innan han försvann in i klassrummet. Jag gick efter honom och satt mig bredvid honom. 
- Well, tell me. Now, sa jag bestämt. 
- You know this girl? sa han och visade en bild på en tjej på sin telefon.
Hon hade blont långt hår och mörka ögon, jag kände igen henne. 
- Yeah I think I've seen her, why? sa jag nyfiket. 
- I've been interesed in her for a while.. So, I asked her out this morning in school, and she said yes!! sa han glatt.
- Wait what, asked her out? Like on a date? sa jag förvånat. 
Vårat samtal avbröts snabbt av att Mr Tomlinson kom in och bad oss vara tysta och börja jobba. 
- Give me more details later, viskade jag till Ethan som nickade. 
Jag slog upp sidan 55 i boken och fortsatte där jag avslutade igår. 
 
Som vanligt skyndade alla sig ut. Jag gav Melissa en blick som bad henne vänta på mig, hon verkade fatta eftersom hon kom fram till min bänk och väntade där. Vi var ensamma kvar i klassrummet, bara Mr Tomlinson var där. Melissa tog några av mina böcker så att det skulle gå fortare för mig. 
Vi började gå ut mot korridoren. 
- Girls, can I talk to you for a second? sa Mr Tomlinson. 
Vi vände om och ställde oss framför honom. 
- Your teacher in math was sick today, so I took her classes for the day, and you weren't here on the math.. Where were you? And don't lie, cause I can see when people lie very easy, sa han och kollade på oss med djup blick. 
Vi kollade på varandra oroligt.
- We, like, sort of.. började Melissa. 
Jag blev irriterad över att hon inte bara sa som det va så jag tog ifrån henne ordet. 
- We were so tired this morning so we skipped the math because none of us have a problem with math so one class can't make that much difference. That's the whole truth, sa jag och pustade sedan ut. 
- Well. I believe you, but skipping school isn't the right thing to do even though you are good in math.. sa han och kollade snett på oss. 
- Yeah we know, and we are sorry. It won't happen again, sa jag.
- Yeah. I hope so, sa han aningen strängt men ändå med en snäll ton i rösten. 
 
Vi hade två lektioner kvar för dagen och det var fredag, så alla var jätte trötta, jag också. Men Melissas pojkvän skulle ha fest ikväll. Han är tre år äldre än henne, han är 20, och han fixade så att alla vi får komma på den festen. Jag var jättetaggad på den festen.
- What are you going to wear tonight? frågade Melissa mig så jag vaknade ur mina tankar. 
- Ehm.. I really don't know, I'll find something! sa jag och log mot henne. 
- I don't have anything at all, so I wondered if I could borrow something from you? You have soooo nice clothes, pleeeaaseeeee, bad hon. 
- Yeah sure! If you find something! 
Min telefon vibrerade till i min ficka, jag fiskade smidigt upp den. 
 
From: Harry Styles 
''Hey. Can you ask Melissa if she can call me when she get home from school? She doesn't answer any of my texts or calls. Maybe her phone is dead? And also tell her that I love her! - Harry x'' 
 
To: Harry Styles
''Yeah of course! Yes her phone is dead :/ But don't worry I'll tell her! And btw thank you for the invite to your party!! Seeeee you tonight then! - A x''
 
- Melissa, your boyfriend wants you to call him when you get home from school! He texted me, I told him that you can't answer. He also said that he want you to know that he loves you! 
- Naw, he's so sweet. Can't wait to see him tonight! sa hon glatt. 
 
 
 
Så som ni kanske förstår så kommer nästa kapitel handla om festen och det kommer hända en massa där. Kommer förmodligen ett nytt imorgon eller kanske tom ikväll. Keep ur eyes open ;) Nämen ja haha. 
 
Kan vi köra 5+ för ett till kapitel? :D

We can't pretend - 1

Allies perspektiv
 
- Allie, we have to hurry. Our next class is in two minutes, sa Melissa som bankade otåligt på dörren till toabåset. 
Jag skyndade mig och fixade till håret i spegeln en gång innan jag gick ut till Melissa. 
- You know that Ethan hates to wait for us while we are on the toilet, sa Melissa med en suck.
- He can just come in with us, what's the problem? sa jag en aning surt.
- Allie, this is the girl-toilets, sa Melissa och himlade mot mig.
 
Melissa och Ethan är mina två absolut bästa vänner. Det har vi varit så länge jag kan minnas. Vi tre har hållit ihop, oavsett vilka problem som varit mellan oss. 
- That took long, sa Ethan irriterat när vi kom ut från tjejernas. 
- Sorry, Allie took so long time, sa Melissa och blängde mot mig. 
Jag suckade högt och blängde tillbaka. 
- Whatever, we have to go! I heard we're going to get a new english teacher. Apparently Mc Cullers had a heart attack, sa Ethan samtidigt som vi började gå mot vårat hemklassrum, sal 14. 
Ethan är den ''galna'' av oss. Det var alltid han som fick oss att skratta, han är alltid den som får mig och Melissa att skratt hur ledsna vi än är, han får även oss att göra saker som vi aldrig skulle gjort utan honom. Jag är väl också lite mer åt det hållet. Melissa däremot, hon är den skötsamma av oss, ser alltid till att vi har allting och när vi sover med varandra så ser hon alltid till att vi somnar i tid, hon är oftast så, men hon är rolig ändå. 
 
Ethan hade rätt i det han sa, när vi kom in i klassrummet var det inte Mc. Cullers vid tavlan. Istället satt en ung brunhårig kille framme vid katetern. Han kollade upp på oss och log. 
- I'm sorry we're late, sa jag samtidigt som jag gick mot min bänk. 
- That's okey, we haven't got started anyway! sa han vänligt. 
Jag satte mig vid min vanliga bänk längst bak i klassrummet, jag gillar att sitta för mig själv på lektionerna. Det 'r är så jag jobbar bäst. 
Jag hade precis plockat upp min engelska bok ur väskan när jag hörde att den nya engelskaläraren harklade sig. Jag kollade upp mot tavlan och han hade ställt sig upp. 
- So before you can start to work with your books I just want to introduce myself. My name is Louis Tomlinson, I'm 24 years old and I'm from Doncaster. It will be a pleasure to work with you guys, sa han och kollade ut över klassrummet. Hans ögon och mina möttes i några sekunder. Han hade verkligen fina ögon. Jag insåg att jag kollade kanske lite för mycket så jag kollade ner i bänken. 
- You can start with your books now, sa han och satte sig ner och fortsatte hålla på med några papper. 
 
Lektionen flöt på bra som de flesta lektioner brukar göra för mig. Jag gjorde läsförståelse och det tyckte jag personligen var ganska enkelt. Vi hade fått läsa en text om olika kungar förr i tiden, och så kom det fråga om när en speciell kung var född, och jag kunde verkligen inte hitta det någon stans i häftet. 
- Mr Tomlinson? sa jag försiktigt. 
- Mhm? sa han medans han kollade upp från sitt skrivbord längst fram i klassrummet. 
- Can you help me with a question? 
- Of course, sa han glatt och reste sig snabbt upp för att hjälpa mig. 
Jag blev av någon anledning nervös över att han skulle hjälpa mig. Så hade jag aldrig kännt inför en lärare förut, det kändes konstigt och gjorde mig ganska obekväm. 
När han kom fram till min bänk så ställde han sig bakom mig och lutade sig över mig för att kolla i häftet vad jag behövde hjläp med. Han luktade oerhört gott, och att han var så pass nära mig gjorde mig alldeles nervös. 
- You can read about that here, sa han och pekade på ett stycke jag inte hade lagt märke till. 
- Oh. Thank you so much! sa jag och log mot honom. Han besvarade med ett leende som gjorde mig alldeles varm i kroppen. 
Jag kollade mot Melissa och kunde se hur mycket hon stirrade på Mr Tomlinson. Hon såg alldeles kär ut. 
Hon kollade på mig och gjorde ett ansiktsuttryck som visade hur snygg hon tyckte att han var, men jag klandrar henne inte, han var inte direkt ful. Ethan kollade bak på oss och ruskade på huvudet. 
 
Klockan ringde ut och alla var snabba ut, förutom jag då. Jag är alltid långsam, jag tar alltid lång på mig att plocka ihop mina böcker, jag tar lång tid på mig oavsett vad jag ska göra. Jag såg att Ethan och Melissa var påväg ut. 
- Guys? Wait for me please? sa jag och kollade på dem.
- We'll wait outside the classroom, sa Ethan samtidigt som de båda försvann ut. 
Jag blev nervös över att jag var ensam i klassrummet med Mr Tomlinson, så jag skyndade mig så mycket jag kunde. När jag packat ihop mig så kollade jag ner i golvet och gick med snabba steg genom klassrummet. Just när jag gick förbi Mr Tomlinson tappade jag alla min böcker från väskan, jag hade stressat så mycket så jag inte hann stänga den riktigt. Det var ett moment då jag bara ville sjunka genom jorden, jag tror aldrig jag har skämts så mycket. 
- Oh, let me help you with that, sa Mr Tomlinson  och böjde sig ner för att hjälpa mig. Jag såg att en kondom stack ut ur väskan, den var från mitt ex. Jag rättade till väskan så den inte skulle synas så fort jag kunde. Men jag tror han hann se den eftersom han skrattade för sig själv. 
- Thank you so much, sa jag när han la ner det sista pappret i min väska. 
- Yeah any time! sa han och log brett mot mig. 
Jag gick ut från klassrummet och log lite för mig själv. Ethan och Melissa stod vid mitt skåp och väntade på mig. Dem hade hämtat sina jackort eftersom vi slutade för dagen. 
- Me and Melissa are going to take a coffe, do you wanna join us? And don't say that you have to study because that's not true, sa Ethan och höjde ena ögonbrynet.
- Yeah sure, why not, sa jag och tog på mig min jacka. 

Våran skola ligger en liten bit utanför själva stan, det tar en kvart med buss för att komma till det roliga. Men det som är bra med att bo i Kalifornia är att det känns som att man alltid har nära till något roligt. När vi kommit till dörrarna som ledde oss ut från skolan så kom jag på att jag glömt min skoldator. 
- Guys, I have to get my computer in my locker. Wait here! sa jag.
- Hurry, the bus leaves in one minute, ropade Melissa efter mig. Jag sprang till mitt skåp och tog min dator. När jag snabbt skulle vända för att springa tillbaka så råkade jag springa in i någon med svart jacka, jag kollade upp och såg att det var Mr Tomlinson. 
- Oh god, I'm so sorry!! sa jag oroligt. 
- No it's fine! sa han. 
- Well, I have to run, bye! sa jag och fortsatte springa mot dörrarna. Jag kände Mr Tomlinsons blickar i ryggen. 
De båda suckade när jag kom för dom tyckte att det dröjde, men vi hade inte tid att tjafsa så vi sprang mot busshållsplatsen så fort vi kunde. Men det var försent, precis när vi kom dit körde bussen iväg. 
- Great.. The next bus won't be here until about half an hour.. sa Ethan. 
Vi satte oss på bänken vid busshållsplatsen och väntade på nästa. 
När vi suttit där i cirka två minuter stannade en bil vid oss och en ruta vevades ner. 
- Who is that? sa Melissa och försökte se vem som stannade vid oss. 
Ms Tomlinson kollade ut genom fönstret. 
- Are you going to the city? sa han och kollade på oss. 
- Yeah, but we just missed the bus.. sa Ethan. 
- I'm going there too, you can ride with me sa han och öppnade passagerar dörren! 
- Yeah sure! sa Ethan och hoppade in i fram bredvid Mrs Tomlinson. 
- This is very nice of you Mr Tomlinson, sa Melissa när hon tog på sig bältet.
- Please, call me Louis! sa han och log. 
 
Det var pinsam tystnad den första minuten, men sedan så började Ethan och Louis prata fotboll. Jag och Melissa förstod inte vad dem pratade om så vi hade våran egen konversation om Taylor Lautner. Både Louis och Ethan skrattade åt oss då och då när vi pratade om Taylors snygghet. 
Jag såg att Mrs Tomlinson kollade på mig genom backspegeln, jag vet i och för sig inte ifall det var mig han tittade på. Det var svårt att avgöra.
 
Han stannade bilen precis utanför caféet eftersom det småregnade ute, första gången på länge faktiskt. 
Vi tackade Louis så mycket för skjutsen och gick sedan in. 
Jag var frånvarande största delen medans vi fikade, även fast jag inte ville det så tänkte jag på Louis. Hans blickar. Jag tyckte att det kändes som att han kollade på mig på något speciellt sätt på lektionen och i bilen. Förmodligen bara inbillningar, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på det. Hans leende, hans ögon och för att inte tala om hans extremt snygga klädstil. Men jag försökte att inte tänka på honom. Jag var orolig att en gammal historia skulle upprepa sig. När jag gick i nian så hade vi en kille som jobbade i våran klass i ett halvår, han var perfekt på alla sätt och vis och alla tjejer hade en ''crush'' i honom. Jag låtsades som att jag inte hade det, men egentligen så var jag kär i honom. Alltså riktigt kär. Men det visste inte ens han själv om, för honom var jag en vanlig elev som vilken som helst. Men jag blev besatt av att se honom, det gick så långt att jag kunde stanna kvar på extrastöd i skolan för att få se honom. Jag antar att jag är rädd att det ska hända igen. Men å andra sidan så är jag ju äldre nu, jag kanske har kommit över sånt där nu. 
 
 

We can't pretend - prolog

Det var en helt skoldag när Allie och hennes två bästa vänner Ethan och Melissa, var påväg in på engelskalektionen, vad Allie inte visste då var att efter den engelska lektionen skulle inget vara som förut. 
När dem gick in i klassrummet så var det inte deras vanliga gamla engelska lärare Mrs. Mc Culley som stod och skrev på tavlan utan istället satt en ung kille på en stol bakom katetern och kollade klasslistan. 
Han kollade upp en sekund mot Allie och log. 
Det var bland annat det, underbara leendet, som var en av de grejer som skulle förändra allt. 
 
Dem satte sig vid en varsin bänk längst bak i klassrummet. Den nya läraren harklade sig. 
- Hi everybody, my name is Louis Tomlinson. I'm going to be your new englishteacher. It will be fun to work with you, sa han och kollade stolt ut över klassrummet.
 
 
 
 
JAG VET. Ni som kollar på pll, jag vet att det låter lite fööööör mycket som det. Men det kommer inte vara så. Lovar!